Off: Embla - Å/AS.
Eftersom Elynda trots allt är Embla, fast något år senare, och jag dessutom har en hel blogg att fylla upp här, tänkte jag publicera mina gamla rollbeskrivningar från Återkomsten/Alvernas Sång och Bistra Tider. Kanhända är de till någon glädje - om inte annat kan ni skratta åt hur dåligt jag skrev för ett och ett halvt respektive ett år sedan.
Embla Edvinsdotter. Det är mitt namn. Jag räknar mig själv som en fjortonåring vid det här laget, även om ingen verkar komma ihåg exakt vilken dag jag är född. En ganska rastlös flicka har jag fått höra att jag är. Dessutom kallar de mig livlig, slarvig, och säger att jag för länge sedan skulle ha råkat illa ut om det inte var för syster min, Emme, och Alva, min kusin.
De två är mina bästa, och enda, kamrater. Jag tror att Alva är ungefär lika gammal som jag, och jag vet att Emme är ungefär ett år yngre. Emme har funnits i mitt liv så länge jag kan minnas, och vi har ett band som jag nog aldrig kan få till någon annan. Alva har jag inte känt lika länge, hon och Yde kom ju med sin mor hit till gården när jag var runt sex år gammal. Men trots det står jag nästan närmare Alva nu. Emme har glidit ifrån oss andra två lite grann. Men mor säger att det bara är väntat, så pass olika som vi är.
Nåja, den här texten skulle väl ändå handla om mig? Jag kan återkomma till de andra senare, om det behövs.
Jag är som sagt rastlös av mig, och har massor av energi. Jag måste alltid ha någonting att göra. Ofta springer jag omkring överallt och pratar och skrattar med allt och alla, även om en del blir sura på mig ibland och tycker att jag är irriterande. Jag har egentligen ingenting emot stillasittande arbete heller, så länge jag har valt det själv. Jag gillar att bestämma över mig själv och mitt liv, och jag avskyr när folk försöker befalla mig att göra saker. Många gånger har det hänt att jag gått emot en befallning som jag vet är förnuftig, bara för att det är en befallning. Vill man få mig att göra något är det bättre att be mig om det – då gör jag det oftast. Men jag förväntar mig också att den som ber mig om något ska acceptera mitt svar, även om jag säger nej. Om de inte gjorde det skulle de ju lika gärna kunna befalla mig, eller hur?
Om jag får en idé jag gillar, vilket händer ganska ofta, brinner jag verkligen för det – ett tag. Men den elden brinner nästan aldrig särskilt länge. Det gör att jag har många oavslutade projekt - vissa som jag tar upp igen med några månaders mellanrum, och andra som jag aldrig gör färdigt. Både mor och Sigrid, min äldre syster, blir ofta arga och irriterade på mig. De är båda två lugna och ordentliga, och vill väl att jag ska vara likadan. Men jag vill inte leva ett sådant liv, och det tänker jag inte heller göra om det går att undvika. Ett annat problem med mina snabbt skiftande intressen är att jag aldrig lär mig någonting ordentligt. Men jag kan lite grann om det mesta, och jag har i alla fall roligt.
Jag är oerhört förtjust i smycken, även om jag inte äger många själv. De behöver inte vara stora och pråliga, lika ofta är det små, enkla saker jag fastnar för och kan beundra länge. Mitt halsband bär jag alltid på mig, för att kunna hämta kraft ifrån det. Egentligen finns det väl ingen kraft i det alls, det är nog bara som jag inbillar mig, men i trängda lägen söker sig min hand ofta upp emot halsen – ja, det gör den ju förstås annars också...
Jag är väldigt stolt över mitt hår, även om det kanske inte är något speciellt med det, och den som hotar att röra det får nästan förvänta sig ett slag eller en spark. Jag har dåligt tålamod och dålig självdisciplin, och det är förmodligen en bidragande orsak till att jag är så pass aggressiv som jag är – jag slåss hellre med nävar och naglar än med ord.
Och så tycker jag om att sjunga. Fast inte ensam inför en stor publik. Nej, ska jag sjunga vill jag helst göra det när ingen annan hör, eller tillsammans med andra som sjunger. Jag och Yde sjunger tillsammans ibland, det tycker jag om.
Embla Edvinsdotter. Det är mitt namn. Jag räknar mig själv som en fjortonåring vid det här laget, även om ingen verkar komma ihåg exakt vilken dag jag är född. En ganska rastlös flicka har jag fått höra att jag är. Dessutom kallar de mig livlig, slarvig, och säger att jag för länge sedan skulle ha råkat illa ut om det inte var för syster min, Emme, och Alva, min kusin.
De två är mina bästa, och enda, kamrater. Jag tror att Alva är ungefär lika gammal som jag, och jag vet att Emme är ungefär ett år yngre. Emme har funnits i mitt liv så länge jag kan minnas, och vi har ett band som jag nog aldrig kan få till någon annan. Alva har jag inte känt lika länge, hon och Yde kom ju med sin mor hit till gården när jag var runt sex år gammal. Men trots det står jag nästan närmare Alva nu. Emme har glidit ifrån oss andra två lite grann. Men mor säger att det bara är väntat, så pass olika som vi är.
Nåja, den här texten skulle väl ändå handla om mig? Jag kan återkomma till de andra senare, om det behövs.
Jag är som sagt rastlös av mig, och har massor av energi. Jag måste alltid ha någonting att göra. Ofta springer jag omkring överallt och pratar och skrattar med allt och alla, även om en del blir sura på mig ibland och tycker att jag är irriterande. Jag har egentligen ingenting emot stillasittande arbete heller, så länge jag har valt det själv. Jag gillar att bestämma över mig själv och mitt liv, och jag avskyr när folk försöker befalla mig att göra saker. Många gånger har det hänt att jag gått emot en befallning som jag vet är förnuftig, bara för att det är en befallning. Vill man få mig att göra något är det bättre att be mig om det – då gör jag det oftast. Men jag förväntar mig också att den som ber mig om något ska acceptera mitt svar, även om jag säger nej. Om de inte gjorde det skulle de ju lika gärna kunna befalla mig, eller hur?
Om jag får en idé jag gillar, vilket händer ganska ofta, brinner jag verkligen för det – ett tag. Men den elden brinner nästan aldrig särskilt länge. Det gör att jag har många oavslutade projekt - vissa som jag tar upp igen med några månaders mellanrum, och andra som jag aldrig gör färdigt. Både mor och Sigrid, min äldre syster, blir ofta arga och irriterade på mig. De är båda två lugna och ordentliga, och vill väl att jag ska vara likadan. Men jag vill inte leva ett sådant liv, och det tänker jag inte heller göra om det går att undvika. Ett annat problem med mina snabbt skiftande intressen är att jag aldrig lär mig någonting ordentligt. Men jag kan lite grann om det mesta, och jag har i alla fall roligt.
Jag är oerhört förtjust i smycken, även om jag inte äger många själv. De behöver inte vara stora och pråliga, lika ofta är det små, enkla saker jag fastnar för och kan beundra länge. Mitt halsband bär jag alltid på mig, för att kunna hämta kraft ifrån det. Egentligen finns det väl ingen kraft i det alls, det är nog bara som jag inbillar mig, men i trängda lägen söker sig min hand ofta upp emot halsen – ja, det gör den ju förstås annars också...
Jag är väldigt stolt över mitt hår, även om det kanske inte är något speciellt med det, och den som hotar att röra det får nästan förvänta sig ett slag eller en spark. Jag har dåligt tålamod och dålig självdisciplin, och det är förmodligen en bidragande orsak till att jag är så pass aggressiv som jag är – jag slåss hellre med nävar och naglar än med ord.
Och så tycker jag om att sjunga. Fast inte ensam inför en stor publik. Nej, ska jag sjunga vill jag helst göra det när ingen annan hör, eller tillsammans med andra som sjunger. Jag och Yde sjunger tillsammans ibland, det tycker jag om.
posted by Elda at 2:19 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home